Jag har gått igenom så otroligt mycket med Killen, jag har stått och gråtit i hans famn för att livet känns kast och jag har stått och skrattat åt hans charmiga humör.

 

Det finns en dag i mitt liv som jag vill glömma men som aldrig kan sluta såra mig. Det var en onsdag, jag hade träning, min mamma, Olivia och V var där. En sådan dag när jag och Killen var uppe och tränade för min tränare. Jag fick veta att det var dags för killen att tagga ner lite. Att inte sitta i paddocken och nöta mer utan bara rida ut. Tårarna var påväg att spruta men valde att skritta ut i skogen och ha en sista mysig avslutning på vårat ridpass.

Detta var den absolut värsta dagen i mitt liv.