Den dagen vi skulle till vetrinären och för att få en diagnos för hennes vrickade ben, den dagen jag skulle vara borta max 2 timmar från skolan, den dagen jag skulle få visa upp min friska lilla ponny, blev en stooor madröm istället.

 

Allt ggick så sjukt långsamt, varje minut stog jag och väntade, täntade på att vetrinärerna skulle låta min ponny leva.

 

Att komma dit, först gjorde vi ett böjprov och longering - jag hade aldrig sätt en större hälta en DEN.

Vetrinären sa med en gång till hennes hov, som då var helt röd, helt röd tro mig. " Denna hoven mår inte bra, det ser alla." Dom bestämde med en gång att hovslagaren skulle ta över jobbet, han kunde inte ta av skon, hon stegra och hade ont som fan. Dom gick in och droga ner henne för att börja med att röngta hennes hovar, efter det gick det fort. In med tre hovslagare och av med skon fort som möjligt. Dom gick längre och längre in i hoven för att få bort all röta som var i halva hoven, alltså var halva hoven borta. Vetrinärerna hade då tagit in mamma i ett rum och sagt " Vi tror inte denna ponnyn kommer överleva dehär, om det ens e någon ide att försöka.."

Mamma sa tydligt till dom att vi ville ge henne en chans, en chans om att drömponnyn skulle få leva.

 

Dom spruta i silikon, bandage runt båda bena.

Vi var hos vetrinären från 09.00-17.00.

Men jo tjena, stå i box 3 månader, YES.

Limone fick ju värre skador efter detta, och ALLT bror på att hennes skillet satt inprimsip i hoven.

Aha, diagnoser då?