Sommaren 2011 hade jag hemma en B-ponny hingst. En welsh, 14 år och världens snyggaste.

Han hade under en längre tid varit deprimerad pga att ingen töade tid att pyssla med han.

 

Har aldrig möt en snällare ponny än denna, även fast han var en hingst skulle han ALDRIG göra något elakt. Kunde sätta grimskaftet i min lillasysters händer som e 4 år och be henne gå med han till stallet. Sjukt hur snäll han var igentligen. 

 

Han hade stora problem med huden, så stog och tvättade han i timmar, men Gud vad mysigt det var. Han e nog en sån ponny som man kan gå till när man är ledsen, som alltid finns där liksom.

 

Hur som helst, han hade inte blivit riden så mycket, så ibörjan handlade allt om att kunna fatta galopp och den där grunden som är viktigast. Efter ett tag märkte vi att han inte riktigt hållde för den träning jag vill.

så hade han bara under sommaren, men Gud vilken ponny han var och så otroligt vacker.

 

Vill verkligen lyfta fram denna ponnyn, massor av fina minnen av han. Från en deprimerad ponny till en ponny som fångade ALLAS hjärtan och tog hand om en som jag aldrig kommer glömma, nevehh.