Vart går gränsen vid mobbning eller utstötning men i sjävla verket vet man inget? Varför vet man inte om man gör rätt eller fel? Hur gör den som blir utstöd?
Varför kan man inte acceptera alla för den den är? Varför kan man bara vara med en? Varför inte 6,4,2 eller 10?
Ser inte folk att man fryser ut? Ser inte människor att alla får vara med, that is.

Hmmmm... Vilken väg ska man gå igentligwn, spela med, vara själv tills någon kommer eller vad?
Tror att sjukt många har känner dethär någon gång, eller?
Att frysa ut någon är det värsta en kompis kan göra. Skriva sjukt fina saker på sms men så fort man ser personen kommer det en omställning och helt plötsligt är du den som folk klippet i med en sax men skiter i att sätta ihop pappret igen?

Alla som känner sig träffade, lägg ner för fan och sluta klipp isär dina facking vänner för det ända du gör är att mista vänner, punkt.




Vännen som aldrig kommer svika mig, som aldrig ljuger eller fryser ute någon.