Killen<3

Okej nu kör vi, utan TÅRAR!

Seriöst allt jag kommer skriva har HÄNT! Promise.

Du kom hem en dag, en tjock liten ponny! Inga muskler eller kondition.

Under den första veckan red jag dig inte så mycket, jag var tvungen att smälta mig lite, that was the raely!
Jag glömmer aldrig första uteritten med dig, han var så jäkla pigg, fick kramp i armarna, han gick sidleds upp för backarna!

DÄR fick jag en kick, om jag inte mins helt fel så gjorde jag jäkligt tråkiga saker i början!
Red runt i paddocken, det hade nog fortsatt så om inte min fantastiska tränare kom in i bilden!


Jag tror han var riktigt impad, jag fattade med en gång och var allmänt mogen i ridningen, Ture story!

Efter den träningen förstod jag att vi kunde komma jäkligt högt tillsammans!

Jag gjorde mina mål: fem månader ska jag ha en musklad häst som har en bra kondition.

Jag började träna intensivt i paddocken och tränade på det som vi gjorde på träningarna.
Jag tränade för en jävligt bra tränare som till slut kunde ghjälpa mig med saker från marken!!
Vi slet, jag var nio år då allt detta hände, men vi tränade en och en halv timma i oaddock sex dar i veckan!
Vi kämpa och allt gick uppåt, när jag var elva!
Ett helt vanligt rispass i paddocken kom hon som äger honom fram till mig! Hon sa: Elin du har gjort ett jäklit bra jobb med honom, han har aldrig haft såhär mycket muskler i hans liv, aldrig! Han är i sin livs form just nu tack vare dig..

Fattar ni känslan?

I juni 2011 var det ett träningsläger!
Två pass i paddocken om dan i paddock!
Innan lägret red jag inte så mycket vi var ute och sprang en mil ganska ofta, inte bara att han var så fin! Jag hade aldrig haft så mycket muskler som då NEVER!

Träningslägret började för min tränare! Hans ägare var där och red sin häst!!
Både jag och killen tyckte detta var super! Vi utvecklades så jävuls mycket! Han har ju alltid varit sån att han inte vill trampa under med bakbenen, vi har alltid lagt en kvart på att få han att gå under, men efter ett pass på lägret behövde vi ite ens jobba med det, han var i sin livs form!

Han var den som årkade mest och han var äldst, MUSKLER!
Jag nådde mitt mål 24/7!
Vi kom hem tränade, men efter typ två veckor tyckte inte jag att han kändes helt fräch. Hon som äger han tyckte allt var normalt!
Jag sa säkert till fyra gånger men dom tyckte allt var bra! När vi var iväg var hans semester, när jag kom hem stog han i en box med allvarlig fång.
Jag fattade nig inte riktigt tror jag!

HAn gick nog med den fången i fyra månader, när han väl var bra stog han mest!
Jag fick reda på att vet. Hade sagt att om inte han var så musklad och i sin Livs form hade han inte klarat sig!

Jag red han inte, fråga mig inte varför? Men en dag fick jag ett ryck och sa: han har gjort så jäkla mycket i mitt liv varför gör inte jag något för han? När jag tänkte så blev jag kall, liksom vad fan hållde jag på med?
Jag börja rida mer och mer fick göra mer och mer!! Och igår var vår första HOPPRÄVLING tillsammans som vi såklart gick och vann!!
Vi var på ett läger, han har tillit till migoch jag till han!
Vad vore livet utan dig?

Jag har skrivit och vår resa, story!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

dressyrlivv

Hej! Här få ny följa mitt liv, min vardag. hoppas ni gillar det. lämna gärna en kommentar efter er och säg vad ni tycker.

RSS 2.0