Remember Me?
Jag har tagit lite paus, kanske märkt?
Men fan vad man blir beroende av bloggningrn, som en självklarhet att bloggningrn kommer först elle jag efter ponnysarna.
Har en sak jag alltid kommer gå efter.
1. Ponnysarna.
2. Kompisars och familj.
3. Bloggen.
Ponnysarna kommer alltid först, dom hjälper mig i svackor och hjälper mig upp när jag blivit nertrampad, sjukt viktiga är dom.
Vänner, är med sjukt viktiga skulle inte klara något utan vänner. Vänner är som ett citat man kan sitta och prata i 3444(€9år, familjen ger en sjukt mycket stöd, beslut och peppninh.
Bloggen är som en dagbok, man skriver det ända som skiljer säg är att NI får läsa den.
Alla ni som känner mig och vet att NI betyder något för mig, ge er själva en lyckospark.
När jag får in kommentarer, har två sjukt bra läsare. Alla som läser är såklart värt MYCKET.
Men när man får in kommetarer som, " du är en grym person hade inte klarat av att vara dig" så grymt.
Två bloggläsare som kommenterar flitigt och grymt fint är, JENNY som inte har någon blogg och lianas.blogg.se.
Uppskattar er alla upp till tusen.
