DEEPSHIT
Myclket händer i våra jävla hjärtan och hjärnor. Vänner brister och ditt huvud orkar inte med. I skolan händer allt dehär jag skriver om på bloggen, kanske inte allt men mycket. att vakna med ett leende på läpparna och somna helt nertrampad händer väl inte på vägen hem från skolan utan i skolan. för det är där man ska försöka visa sig cool, gå och viska till andra personer. Göra saker på skoj som kanske kan göra väldigt ont men det kan man ju inte visa för är man den där svaga typen, eller hur?
Vänner kan vara stora jävla idioter och en annan dag vara änglar, that is. Att dit liv går på en rak väg finns inte. kurvor kommer varje dag som ALLA måste klara sig igenom, vissa är starkare och vissa svagare men alla går igenom dom varje dag. Vänner som inte patar och är dom tysta typerna har det minst lika jobbigt som dom mer populära..
Alla går igenom sånt genom skolan. där bildar man rykten för att skapa en cool grupp.
Man går och viskar några tillsammans medans den fjärde står där och känner sig nertrampad. mAN sticker iväg på rasterna för att slippa vara med den och den, börjar snacka skit bakom ryggen för att hela tiden vara i tuffa gänget, är det så vi vill ha det?
Lära sig saker i skolan, fine. Borde vi inte lära oss att beete oss shyssta med då? Joo tack.
Hatar verkligen dehär nu, börjar bli rikitgt jävla less på detta nu. Årkar inte ta tag i det, säga ifrån för det är bara rent ut sagt TÖNTIGT.
Okej vi går i skolan, skaffar en kompis fast nää hon hade ju inte så många vänner så tror jag väljer en ny?
Verkligen inte okej. ny vän, fine. Men vi kan ju börja med att ge oss en anledning på varför? Kompisskalan eller?
Hör på detta liksom, läter ju helt jävla CP. Att inte bara nöja sig med en grym vän, men vi måste ju kolla hur många vänner, stil och allt innan vi kan låta oss bli vänner. något fel, amen tjena och hejdå då går jag till någon annan.
Stopppppppppppppppppppp. Sluta snacka skit, viska, tar en vän och glömma dom andra två, nu slutar vi med detta och beeter oss shysst. Okej? Hatar verkligen dehär nu, samtidigt som jag verkligen inte årkar säga ifrån. ucch fy och blää. Hoppas ni känner igen er!
Kommentarer
Trackback
